Fem månader
I snart fem månader har jag och min älskade prinsPhilip varit särbo istället för sambo på grund av vår studiesituation.
Philip pluggar till sitt drömyrke i Göteborg och jag har snart tagit en fil.kand i trädgårdsmästeri och trädgårdsdesign i Mariestad.
Det är oftast inte särskilt roligt att vara särbo. I början var känslan nästan som om att jag hade blivit lämnad för någon annan, eller snarare något annat - läkarutbildningen, känslan av att vara övergiven var totalt. Det gick som tur var över.
Men att pendla är stressande, tågtider ska passas, saker ska tas med och helgen måste ofta planeras in i minsta detalj. Ibland fungerar det bara inte, det är svårt att hitta qualitytime tillsammans.
Men har man bara helgen tillsammans och de få dagarna försvinner så har man helt plötsligt knappt träffats på en månad.
Det är så ofta jag gör saker som jag önskar jag fick dela med prinsPhilip. Som i helgen när jag satt i gästhamnen i solen och åt hemgjord italienskglass. Jättegott, men hur kul var det att göra ensam..
Men ljuset i tunneln kan nu skymtas. Det har gått nästan fem månader sedan Philip flyttade och det är således cirka fem månader till jag får flytta till honom och bli sambo igen. I sommar får jag leka sambo i nästan två månader under juli-augusti vilket jag ser fram emot lika mycket som jag fasar inför att Philip ska vara i Skåne hela juni.
Philip är dock en riktigt fin en och är väldigt bra på att se framåt, vilket jag är desto sämre på.. Så när jag tycker att allting känns värdelöst så är han en bra peppare och han är bra på att göra mig glad igen.
Helt enkelt världens bästa prinsPhilip!
Philip pluggar till sitt drömyrke i Göteborg och jag har snart tagit en fil.kand i trädgårdsmästeri och trädgårdsdesign i Mariestad.
Det är oftast inte särskilt roligt att vara särbo. I början var känslan nästan som om att jag hade blivit lämnad för någon annan, eller snarare något annat - läkarutbildningen, känslan av att vara övergiven var totalt. Det gick som tur var över.
Men att pendla är stressande, tågtider ska passas, saker ska tas med och helgen måste ofta planeras in i minsta detalj. Ibland fungerar det bara inte, det är svårt att hitta qualitytime tillsammans.
Men har man bara helgen tillsammans och de få dagarna försvinner så har man helt plötsligt knappt träffats på en månad.
Det är så ofta jag gör saker som jag önskar jag fick dela med prinsPhilip. Som i helgen när jag satt i gästhamnen i solen och åt hemgjord italienskglass. Jättegott, men hur kul var det att göra ensam..
Men ljuset i tunneln kan nu skymtas. Det har gått nästan fem månader sedan Philip flyttade och det är således cirka fem månader till jag får flytta till honom och bli sambo igen. I sommar får jag leka sambo i nästan två månader under juli-augusti vilket jag ser fram emot lika mycket som jag fasar inför att Philip ska vara i Skåne hela juni.
Philip är dock en riktigt fin en och är väldigt bra på att se framåt, vilket jag är desto sämre på.. Så när jag tycker att allting känns värdelöst så är han en bra peppare och han är bra på att göra mig glad igen.
Helt enkelt världens bästa prinsPhilip!
Kommentarer
Postat av: Agneta
Men det är ju det som är så mysigt, att vänta! Sen blir allting en vana och det går fortare än man anar, så njut av att se framåt hela tiden. Men det är gulligt när man saknar varandra.
Agneta kram
Trackback
