Anna - Stickande trädgårdsstudent

Från finfina Eddy har jag fått en award - tackar hjärtligast. Men med makt kommer också ansvar - ansvar i form av att berätta åtta saker ingen - eller ni som läser min blogg - inte vet om mig. Jag ska se om jag lyckas med det hela..



1. Jag närde en gång en önskan om att bli musiksoldat - när jag som 14-åring var på ett militärmusikläger föddes min längtan efter att göra lumpen som musiksoldat - alltså i AMK eller TRK. När jag var tillräckligt gammal sökte jag men hamnade på reserv. Därför blev det ett år på folkhögskola med inriktning smyckekonst istället. Jag fick senare veta från en vän som blev antagen att de hade fattats saxofonister hela lumpentiden för att de hade tappat bort reservlistan. Hade de inte gjort de hade jag antagligen också blivit antagen. Det grämde mig när jag fick veta det. Men hade jag inte gått designutbildningen på folkis hade jag inte kunnat söka till trädgårdsutbildningen som krävde ett års designerfarenhet och då hade jag inte varit där jag är idag. Så jag är ändå glad över hur slumpen föll.

2. Detta avslöjande leder oss utsökt vidare till mina instrumentala kunskaper - jag har spelat saxofon sedan jag var åtta år och är stolt ägare till en altsaxofon och en sopransaxofon jag kan också spela tenor- och bassaxofon. Basen är nästan lika stor som jag själv..Jag har alltså spelat instrument i större delen av mitt liv. Innan jag fick börja med blås spelade jag piano hemma och tutade i mammas gamla blockflöjt. På högstadiet la jag till piano och orgel till min repetoar och på gymnasiet även nyckelharpa. Nyckelharpan är det jag är mest aktiv på idag med suktar efter att komma igång med blåset igen när jag flyttar till Göteborg på heltid i höst.

3. Jag har dansat folkdans sedan jag var sex år gammal. Folkdansen och musiken ligger mig varmt om hjärtat och varje torsdag tar jag mig en sväng om och spelar nyckelharpa med Mariestads Folkdansgille. Folkdansen engagerar hela min familj både dans och musikmässigt. Tack vare folkdansen har jag fått många vänner i andra länder i och med utbyten med folkdanslag i till exempel Belgien, Schweiz och Danmark.

4. Jag pratar i stort sett flytande flamländska - den variant av holländska som talas i flandern - den halva av Belgien som inte är fransktalande. Jag har varit i och fått besök från Belgien i stort sett varje år sen några år innan jag ens var påtänkt och språksinnade som jag är förstod jag flamländskan men kunde inte tala den. Så hösten innan jag började på DaCapo ville jag göra något kul och tänkte då att jag skulle lära mig flamländska. Hittade en brittisk aupair familj i Belgien, åkte efter en vecka, bodde där i tre månader, gick i skolan fem dagar i veckan och vips så pratade jag flamländska.

5. Jag är en baddare på att gissa mördaren i brittiska och svenska deckare. En gång när vi tittade på Wallander lyckades Philip gissa det föra mig och jag var hemskt upprörd. Men efter några timmar kröp han till korset och erkände att han faktiskt hade sett den innan och därför visste svaret.

6. Jag trodde helt ärligt att det var Mona Sahlin som var statsminister och kunde inte förstå varför hon skulle avgå.

7. Med tanke på min stora förkärlek för "äckliga" sår så borde jag blivit infektionsläkare. Upptäcker jag en finne/böld/pormask någonstans på prinsPhilip såm kan jag inte tänka på något annat innan jag har fått klämma den. Jag fascineras av alla konstigheter som kan uppträda på kroppens yta. Infekterade sår, böldiga finnar och andra varproducerande hudskador.

8. Jag slår de flesta på fingrarna - kanske inte min mamma, men ändå - när det kommer TV-programmet Vem vet mest. Allmänbildning när det gäller det mest, förutom sport, är en av mina starka sidor och jag förvånar ofta människor med att kunna saker som "inte har med det jag håller på med" att göra. Som att jag kan en hel del medicinska termer om muskler och ben för att jag tittar på alldeles för många CSI-avsnitt..

Så, efter att ha fått veta min mörkaste hemligheter skickar jag utmärkelsen och utmaningen vidare till Sofia, Garntrollet och Viffla!