Av Eddy och hennes Calle blev jag och prinsPhilip inbjudna på lite spontangrillning på en mycket trevlig och lugn innergård i Lunden. Det vankades en rejäl flintastek a la förra året till karnevorerna och en grillad majskolv till fuskterianen. Till det en utmärkt sallad och grillade rotfruktspaket - lite väl grillade på sina ställen.
När maten var uppäten och vinglasen tömda bar det in i lägenheten för vidare ätning. Vi svängde snabbt ihop den mest utsökta smulpajen med röda och svarta vinbär, serverad med vaniljglass med jordgubbsrippel.
Husets avecer dukades fram och likaså kaffe. Det disskuterades allt från cyklar och chiliplantor till mcb-tentor och spinnrockar till långt in på natten.

Stickningen var medplockad men blev aldrig framplockad. Däremot ska jag snart iväg på en dag i ullfärgandets tecken med några andra stick och spinnentusiaster och en kursledare från Holland. Tur att man är slängd i flamländska så att vi kan föra hemliga samtal..Heel goed wis jij vraag mij..

En fantastiskt trevlig kväll i trevligt sällskap!

Eftersom Calle och Philip inte lyckades fastna på ett smickrande sätt på bild så blir det bara et idol-kort på mig och Eddy!

Det här med att hitta lägenhet i Göteborg, släng dig i väggen va!

Jag är min prinsPhilip har sökt flera lägenheter om dagen sedan i januari, jag har stått i kö sedan 2008, Philip har stått som medsökande sedan våren 2010. Men inte räcker det, när man är 1 av 4000 andra sökande på en lägenhet. Det här med kösystem tror jag mest är bull för övrigt, det är de som har bäst inkomst som får lägenheterna i slutändan i alla fall. Strunt samma om det är en läkarstudent och en snart färdigutbildad trädgårdsmäsatare helt utan betalningsanmärkningar som har stått i kö längre än en 50-årig injengör med mycket kosing. Det är the one with the kosing som får den.

Så till hösten vet vi inte vad som händer, prinsPhilip med sällskap blir kickade från sin lägenhet, som egentligen ska vara kontor visst, till sommaren. Han som står på kontraktet trollade de fram en tvåa till, resten får klara sig bäst de kan.
Ska det vara så?

Vad gör man om man inte hittar ett boende? Att vara inneboende på 8 m2 hos okänd person är ju ett alternativ, men hur blir det då med oss? Det är säkert inte så uppskattat av ägaren att flickvän OCH katt kommer dit varje helg. Då blir det inte mycket till oss.

Det är verkligen 2 ton ångest på det!

Ingen snäll som har en lägenhet över som ni inte behöver?
Skitig trädgårdsmästare och flitig läkarstudent mottager tacksammast!

Nära torget i Mariestad är en vitblommande magnolia fullt utslagen. Som ett vitt fluffigt, väldoftande moln. Jag försöker gå förbi där varje dag för att få njuta en liten stund. Ett rosa japanskt-körsbärsträd står i vacker kontrast i bakgrunden.

Pannkakor, här var det solgula, smarriga pannkakor!
Gjorda på Flygfyrsvägens egna Brahmerhönsägg, hälften grädde/hälften mjölk, hälften rågsikt/hälften vetemjöl stekta i massor med riktigt smör.
Serverade med crème fraiche och äppeltärningar stekta i honung och kanel.

MUMSFILIBUMS!

LÄNGE LEVE FETTET OCH KOLHYDRATERNA!

Jag har ju glömt visa upp snyggemuggen som jag fick av Elin när hon hade varit på SIV på Grötö. Hon köpte den av visalisa som köper muggar på secondhand och skriver roliga, stickiga ordspråk på dem. Hur fin som helst är den och jag dricker numera te ur den varje kväll!

I knit so I don't kill people
Det finns ju flera sätt att tolka det det, "jag stickar för att hålla mig ifrån att döda" eller "jag är en stickande person och personer som stickar dödar inte".
Tummen upp för Lisa som gör såhär fina muggar! ..och för Elin som köper så fina presenter till en stackars trädgårdsstudent som inte fick vara på stickmässa utan på trädgårdsmässa istället

Igår kväll blev min pink grapefruit - ull som jag färgat hos Elin färdigt navajoplyat garn!

Det är tunt, tunt spunnit, så tunt som jag kunde. Lite ojämnt emellanåt då jag lärt mig spinna med långa drag. Ett mycket skönare sätt att spinna! Sedan navajoplyat och alltså numera tre-trådigt. Av 100 gram corridaleull, från början vitt sedan färgat, blev det 269 meter 3-trådigt garn. Jag ska nog använda det till en kurbitsmössa, om det räcker, jag får räkna lite på det!

Nästa spinnprojekt blir Blue for Two!
Pink grapefruit och Blue for Two kompletterar varandra fint med varm/kall färgkontrast. Kanske får Blue for Two bli ett par kurbitsvantar för att matcha mössan med..







Muffin ville också vara med, och vem är jag att säga nej när han poserar såhär fint framför kameran<3

Några av mina pelargoner blommar nu så fint på balkongen. Jag var lite fundersam över om de skulle blomma något eftersom de tokarna stått och blommat i växthuset hela vintern. Min favorit - Apple Blossom, verkar lite trött efter vinterns strapatser men mina tre rödblommande pelargoner står vackert och blommar i solen.

Jag har tog många sticklingar i samband med att jag beskar dem tidigare i våras. Några av dem har jag krukat in idag och de ska så småningom få flytta till stickglada flickor i Göteborg.
Har ni tänkt på det - ni som läser stickbloggar - att många stickbloggerskor även verkar ha ett stort trädgårdsintresse. Framåt varmare tider blir det mer och mer trädgård och mindre stickeri.



Sticklingen till denna pelargon är ärligen stulen på Hellekis Säteri för 3 år sedan



Denna var årets pelargon 2009, den har ett knasigt bladverk i grönt, rött, vitt och gult som går som ringar utifrån fästet. Sticklingen norpade jag i en urna i Kristianstad 2009.



Detta är en annan knasig pelargon med fyllda blommor som mest liknar en kalanchoe. Den råkade jag visst få med mig från Lunds Botaniska trädgård 2009.

Ja, jag är en simpel sticklingstjuv..Men ni vet vad de säger - stickling tar sig inte om den inte är stulen!

Jag är en av Unicefs blogg-ambassadörer. Det innebär att jag här på bloggen uppmärksammar kampanjer som Unicef genomför - för varenda unge.

Snart är det dags för Humorgalan, den 1 maj går den av stapeln klockan 20.00 på TV4. Där blandas humor av och med några av Sveriges främsta komiker med en insats att värva så många nya världsföräldrar som möjligt. Som världsförälder stöder du inte bara ett enskilt barn eller by utan barn över hela världen som behöver hjälp.

Har du inte möjligthet att bli världsförälder kan du ändå bidra på ett enkelt litet sätt.
 Unicef-nålen kostar bara 20 kronor, pengarna går till att stötta barn i nöd runt om i hela världen.
Köper du två nålar kan det ge 20 doser vaccin till småbarn, i Sverige hade du fått två koppar kaffe för samma summa.

Så hoppa över nästkommande koppar kaffe och stöd barn som har det sämre ställt istället!
Om du hoppar över kanelbullen också kan du köpa något i Unicefs Gåvoshop, allt från mässlingsvaccin till myggnät, sagoböcker och fotbollar. Kanske kan handla något i någon annans namn som present istället för en bukett blommor nästa gång du är bjuden på kalas.




Vill du också blogga för varenda unge? KLICKA HÄR! det tar inte längre tid än att skriva ett vanligt inlägg, tillsammans kan vi sprida medmänsklighet och nå ut till många fler!

Min lillebrors nya kattunge Älva är ett riktigt yrväder. Än är hon i fönsterkarmen och tuggar krukväxter, än slår hon kullbyttor runt leksaksmössen. Men favorit sysselsättningen just nu är att jaga Muffin, min katt som beter sig som om älva, liten som hon är, är en riktigt läskig typ som man bör hålla sig undan. Så ni kan tänka er hur det ser ut när min stora tvååring springer iväg med en liten pälsboll i hälarna..

Älva är renrasig norsk skogskatt och ser ut att vara mycket större än vad hon egentligen är tack vara sin våldsamt fluffiga päls. Pappa kanske kan använda henne som tupé...






Pappkassar är kalasmysigt att ligga i och busa med!

Sen tvingade min mamma mig att lägga upp en bild på lemurbäbisar, hon och lillebror har just varit en sväng i Stockholm och hälsade på dem på Skansen.
Men jag kuppar lite och tar den här bilden där en av de större lemurerna ser ut att tro att han är rockstjärna med handen i vädret och luftmikrofon framför munnen..

Jag ska inte säga att jag inte är lyckligt lottad i livet - jag är snart klar med en utbildning till ett yrke jag älskar, jag har föräldrar som alltid har stöttat mig i allt jag har tagit för mig - allt från att flytta nästan 100 mil från dem till att börja spela kyrkoorgel, jag har en fin lägenhet - ialla fall till oktober då jag flyttar till Göteborg - till min prinsPhilip som är den finaste och omtänksammaste killen man kan<3

Men det där med vänner, jag vet inte varför, men det har liksom aldrig riktigt fungerat.
När jag sa det till min pappa blev han jätteförvånad - du!? du som kan skaffa nya vänner på några sekunder! Tjaa, det kan jag kanske men jag har inte många som jag skulle kalla för nära eller bästa vänner.

Jag växte upp i en liten by, men knappt några flickor i min egen ålder, ingen av de jag gick i låg-mellanstadiet med har jag kontakt med idag. Den enda som jag kan kalla för vän hemma är en fyra år yngre barndomsvän. Vi har allt kunnat umgås oavsett ålderskillnaden, jag har aldrig tyckt det är konstigt att hon är så pass yngre. Hon är nog den enda riktiga barndomsvännen jag har.

På högstadiet hamnade jag i en klass, helt utan gamla klasskamrater eftersom de bytt till en friskola. På den nya skolan, i den nya hålan höll ALLA, verkligen ALLA på med sport, helst handboll med fotboll gick också bra. Jag hade tränat fotboll när jag var 6 år i ett år. Jag SÖG på allt vad bollsport hette, och det gör jag förövrigt nu också.
Så inte nog med att jag kom som utomstående, i stort sett ensam till en ny skola, vilket i sig automatiskt innebar att jag "var mobbad" som man sa till folk. "Sa hon så? Guuud, vad mobbat!" Men jag var dessutom kass på sport, så utanförskapet var ett faktum.

I åttan fann jag min like i en ny tjej som kom till klassen, vi har en kommit ifrån och kommit till varandra genom åren, just nu bor hon i Norge där hon jobbar som butikschef. Hon är en riktig pärla och jag saknar de tim långa samtalen vi hade varje dag innan hon flyttade till Norge. Hon förstod mig och jag förstod henne, för oss var alla andra mobbade.

I gymnasiet var jag lyckliga i mitt stora kompisgäng. Vi var 6 tjejer och 1 kille. Vi hängde alltid i skolan, men inte alltid så mycket på fritiden då vi bodde på så olika håll. Efter studenten flyttade jag långt iväg, till en början försökte jag återknyta till min gymnasievänner men det var inte så lätt. En del var kvar i stan, andra hade flyttat på andra håll till andra utbildningar. Men jag är lycklig över att jag fick gymnasieåren tillsammans med dem, första skolåren jag har haft riktigt många vänner.

På min trädgårdsutbildning är det väldigt skiftande åldrar, när vi började från 20 år till 54 år, jag var 21 år när jag började och tillhörde den yngre skaran. Trots gemensamma intressen och en passion för trädgård har det väl aldrig riktigt klickat med någon här heller. Jag försökte till en början, jag såg ju min chans till nya bekantskaper. Men när man ringer och smsar folk och frågar om det händer något i helgen utan att få svar, och sen får höra bakvägen att det var den festen och den middagen och det biobesöket i helgen utan att man någonsin var tillfrågad - trots att man själv frågat om något var på gång. Då tröttnar man, man vill inte vara med längre helt enkelt.

Som tur är har jag alltid trivts med att vara själv, eller är det kanske något jag har lärt på grund av situationen. Men jag har alltid kunnat underhålla mig. Förutom att jag lekte mycket glatt med barbiedockor så har leksaker aldrig riktigt varit min grej. Men pyssel - pärlor, papper, måla, lera, sy, sticka och nu spinna. Skapande, sånt man kan göra ensam. Leka med leksaker själv var ju inget kul, det var kanske därför jag aldrig gjorde det.

MEN, så händer det. Jag skickade iväg ett oskyldigt, men kanske ganska modigt mail. Det ena ledde till det andra och sen till det tredje, eller rättare sagt den tredje.
Jag träffade två superfina tjejer, nästan av rena slumpen. Jag får sms om lyckan över att äntligen fått en kolonilott, lycka som någon vill dela med mig. Jag får mail som undrar när jag kommer och hälsar på igen, små meddelande om att jag är saknad, att jag är önskvärd vid en liten spinnträff.

Det är så härligt, det är så härligt att inte vara den enda som sträcker sig ut för att nå någon annan. Det är så härligt att det är någon som vill sträcka sig från andra hållet och mötas halvvägs.

Det är faktiskt roligare att sticka när man är tre.

Nog för att jag har mycket att göra med både jobb, examensarbete, balkongbestyr, sådder och odlingslott. Men det betyder inte att det inte finns tid och utrymme för en del handarbete.

Det är mycket på gång i stickverkstaden, förutom de projekt jag jobbar på finns det nog både ett och tre UFO:n som väntar på lite uppmärksamhet..

This is what's going on!



Sommargarnet håller på att omvandlas till en sommarklänning, bakstycket är färdigt och framstycket halvfärdigt. Såklart tyckte Muffin att hans svans skulle bli ett utmärkt tillägg till bilden



Den fluffade grapefrukten håller på att bli ett inte så fluffigt garn, ska bli spännande att se slutresutatet!



Köttfärsgarnet och den Döda Duvan har fått äran att bli ett par vantar. Färgerna ser väldigt bra ut, jag hoppas bara att det räcker till mina Fornicating Dear Mittens..

Nu är synopsisen klar, nu är det bara resten kvar..

Ja, lite så känns det. 14 veckor har jag på mig att skriva, "egentligen" ska man skriva nu till juni och sen hoppa på det igen i september - urknäppt jag vet - jag jobbar dock 50% som trädgårdsmästare och skriver examensarbete på 50%.

Imorgon har jag mitt första riktiga möte med min handledare, sen är det bara att börja plöja litteratur. Jag hoppas att det går vägen och att jag blir klar i tid - det vill säga i oktober. Så att jag äntligen får flytta ihop med min prinsPhilip igen, och att vi dessutom har haft turen att ha hittat en lägenhet tills dess. Jag tror tyvärr att det är större "risk" att jag blir färdig med ex-jobbet i tid än att vi hittat en lägenhet tills dess. Men jag hoppas och håller tummar och tår för att båda två ska slå in.

Med det sagt går jag till växthuset för att börja ta hem växter. Pelargonerna ska börja balkongvänjas och eftersom jag inte har en bil får jag ta med mig en om dagen tills jag har befriat växthuset från pelargoner (och echiveria, agave, canna, flikbladig lavendel och curryört..)
Min balkong ska bli så fin och blommande i år! Jag har inte satsat så hårt på vårblommor, bara lite bellis och penséer, våren är ändå så kort. Men till sommaren blir de amplar, fler balkonglådor, chili och cannor i krukor och en eller fem tomater.



Jag och prinsen en kall januaridag i Skåne

Igår, efter att äntligen spunnit klart de första 50 grammen av mitt carzyrosa merino/silke topsband beslöt jag mig för att börja spinna min Pink Grapefruit!

Hon behövde fluffas lite först, färgningen kan verka lätt misshandlande. Så jag delade henne i tre delar, drog ut henne på bredden och sen på längden. Efter det gick hon utmärkt att spinna, det ser riktigt smarrigt ut på spolen. Jag hoppas kunna spinna så pass mycket att det, tillsammans med något enfärgat, räcker till en kurbitsmössa som jag köpte mönster till när jag var i Skåne senast - det finns på ravelry också -  Karins Kurbitsmössa! Det är ganska snyggt tillsammans med vitt på bilden, men vitt är ju ack så opraktiskt så jag får se hur jag gör..

OCH för er som undrar så får jag ett par nya KnitPro stickor skickade till mig, hur bra som helst!

Fick svar från KnitPro - de hade aldrig hört talas om det här problemet innan, träslaget de använder - björk, är högkvalitativt osvosv. Men om jag lämnar in stickorna där jag köpte dem skulle jag få tillbaka ett par. Samt att de ville att jag skulle skicka bilder och senare även stickorna till dem för att de skulle kunna undersöka var som gått snett.

Mitt svar blev att jag bor 500 km (true story) från affären där jag köpte dem och att det kommer att dröja ett tag innan jag åker dit igen. Samt att jag, i min tro att detta var stickor av hög kvalité, inte sparat kvittot och därför kan få problem att få ett par nya stickor hos återförsäljaren.
Så mitt förslag blev att om de fortfarande ville ha stickorna - det blir en extra kostnad för mig att skicka dem till företaget i Tyskland i INDIEN sål vore det en fin gest från företaget att skicka ett par stickor i retur.

Så, nu får vi se vad som händer..

Nu har jag sänt ett lite ilsket men välformulerat mail till KnitPro. Det rör mina 3,5 mm stickor med utbytbar kabel. Jag köpte dem för ca 1 år sen och jag har använt dem mycket, särskilt i stickande av förra årets 6 näversjalar.
Jag trodde att köpa KnitPro innebar att köpa kvalité, men efter ett års frekvent användade är de ny mycket slitna. Träet har slitits "mellan" årsringarna vilket har gjort stickorna helt bumpiga och de har blivit trubbiga och obekväma att sticka med eftersom de raspar emot varandra istället för att fint glida som de ska göra.
Vid närmare granskning när jag skrev mailet upptäckte jag dessutom att den ena stickan blivit så sliten att den är flera millimeter kortare än den andra stickan.



KnitNo - for those who love uncomfortable knitting

Så nu hoppas jag på någon slags kompensation eller åtminstone en ursäkt!
Någon som varit med om något liknande?

Titta vad jag hittade i skyltfönstret hos Deisy Design på Avenyn igår - en livs levande spinnerska!
Det var inte vilken spinnerska som helst, det var Mia i egen hög person som satt där och spann. Sämre jobb kan man verkligen ha!
Det var ju lite jippo, eller inte så lite egentligen, på Avenyn igår med ballonger, clowner, trollkonstnärer och andra street performers. Fick tillslut förklarat för mig  vad det hela handlade om - det var officiell våröppning på avenyn, alla restauranger och caféer hade öppnat sina uteserveringar, butikerna hade specialoffers osv.
En riktigt härlig idé! Synd att solen lyste med sin frånvaro bara, sol istället för disigt duggregn hade tagit upplevelsen ett steg längre..

Här sitter Mia i fönstret och spinner sarisilke för fulla muggar, utanför vandrar ett livs levande Mumintroll och allt är som det ska en vanlig lördag i Göteborg!

Idag var det åter dags för dessa, nästan veckoliga event, då jag och mina favorittjejer träffas, stickar, äter och pratar (mest om stickiga saker).

Idag var det snarare ett Koncentrationsklubben AB hemma hos Evelina, dagens värd, när hon och Elin försökte klura ut hur många maskor Evelina skulle lägga upp för att sticka sitt kommande projekt med ett tjockare garn än vad mönstret rekommenderade. Jag var inte så involverad och vet inte om de riktigt kom fram till något, om de nu kom fram till något så får vi se om det var rätt framkommande när västen Evelina ska sticka är färdig..

Det var lika trevligt som alltid, och på söndag är det dags igen..



"hmm..342 maskor eller 85 maskor, det är frågan.."



"jag är ganska irriterad över min basker som inte blev en basker.."



blir det inte rätt så blir det fel och då blir det inte rätt, så gör om, gör rätt!

Nu är mina sockar av Regia garnet mamma köpte till mig i Tyskland färdiga!
Jag passade på att få hjälp med fotograferandet när jag var på stickmys hos Evelina idag. Elin ställde upp som sockfotograf, och låg och krälade på golvet (bildbevis finnes), sen när mina var förevigade knäppte jag några bilder på hennes dundersnygga sockar!
Trots brist på balettundervisning i i min ungdom har jag förmågan att stå på tårna, alltså HELT på tårna, inte utan smärta, men jag kan i alla fall. Så när Elin uppmande mig att stå på tå när hon fotade så fick hon som hon ville.

Det här är mitt andra projekt i 12 in 2011 hos ravelry

Så härmed presenterar jag - Ballerinasockarna!